Jag var alldeles nyss på bilddagboken och såg att en vän till mig hade lagt upp följande text till en bild:

Fortsätt kalla mig ful,
men det lär inte göra dig snyggare.
Fortsätt kalla mig feg,
men det lär inte göra dig modigare.
Fortsätt kalla mig hatad,
men det lär inte göra dig mer älskad.
Fortsätt kalla mig fet,
men det lär inte göra dig smalare.
Fortsätt kalla mig emo,
men det lär inte göra dig mer normal.
Fortsätt kalla mig alla elaka saker du gör,
men jag tar inte åt mig,

för jag vet ändå att du bara pratar om dig själv.

Kopiera detta om du är en person

som skiter i vad andra tycker om dig!


Det fick mig att tänka efter på dem tillfällen i livet då jag faktiskt har tänkt så själv. Att jag är en underbar person och folk i min omgivning älskar att vara i mitt sällskap. Det blir alltså när jag tror på mig själv. Jag släpper allt som folk inte ska tycka om mig och känner mig tryggare än någonsin förut. Sedan slog det mig att det fatiskt har inträffat mest genom det här året. Att jag har kännt mig minst osäker och börjar vara den jag egentligen känner och vill vara.
Därför tänker jag fortsätta att låta denna känsla lyfta upp mig genom svåra perioder och vara positiv för mycket i livet blir bättre bara man tror på sig själv och vågar älskar sig själv. Att göra misstag eller annat som man inte är stolt över är bara mänskligt. Dessutom formar det förflutna oss vissligen men samtidgt formar nuet och framtiden oss desto mer och därför tycker jag att man ska leva i nuet och se framåt istället för att se tillbaka på alla dåliga stunder. För man mår ju aldrig bättre av det i alla fall! Så ett litet råd till dig som går och oroar dig för det förflutna. Det är historia och det nu som gäller och tro på dig själv så kommer du mycket längre. Det gör jag i alla fall!