Var ensam hemma ikväll och hade tråkigt. Efter att ha tröttnat att sitta framför datorn bestämde jag mig för att kanske se någon film istället. Jag gick igenom några inspelade band och hittade ett med enreporatage om Astrid Lindgren. Hade ingen aning om att den var kvar och satt och tittade på den jätte intresserat. Under hela den tiden tänkte jag. " åh så där vill jag också ha det när jag blir författare. " Den var inspelad med reklam pauser så när de var passade jag på att fundera om min egna böcker. Vart är jag ser som författare, vart hämtar jag insperationen och känslan. Sedan började jag prata med mig själv om mina karkatärer precis som om jag skulle vara knäpp. Felix -som låg på en kudde i soffan verkade dock inte bry sig. Han vet redan hur tokig jag är!
Efter Astrid Lindgren kom ännu ett galet skrek från mej. Där var våra bästa år! Tänk att jag hade kvar ett gammaltr avsnitt från 2007! Samtidigt som jag ville se på det ville jag skriva så jag tog datorn dit och satte den i knät och skrev samtidgt som jag såg våra bästa år. Trots det missade jag inte något alls av alla Sami -scener :) Så fort det var hon stannade jag upp i mitt skrivande och rös av försjusning. Å vad jag älskar Alison Sweeney!  Våra bästa år gav också mer insperation till mitt eget skrivande. Jag satt där som en sol och njöt av mina två favoritsysslesättningar.
Men allt gott har ett slut och detta har också bandet. Men på mig gjorde det ingen nöd. Jag var klar med kapitelt och hade samtidgt upplevt uttliggare en dag i Salem

Jag var inne och kollade på sidan på Lilla August priset där det stod att jag inte var nomierad! Nåja. Det var kul att glädja någon i alla fall med mina texter. Hoppas att någon tyckte om dem :) Trots detta tar mitt skrivande adlrig slut.Det var som sagt kul att delta i alla fall:)

Jag hade så kul  i gotland. Det kändes så speceiellt att vara där och skriva. Alla där var så underbara och härliga. Det kändes verkligen som om jag hörde hemma där. Kursen tog dock slut för fort. Det skulle ha varit roligare med ett år. När jag väl tänker genom det hela skulle jag verkligen gå en skrivarlinje ett år för att utveckla mitt skrivande. Vad hände då med miljövetare? Och allt annat som jag inplanerat? Det får komma sen. Jag ska inte ha så bråttom med allt hela tiden. Utan jag gör det som känns någonlunda rätt för mig just i stunden. Att gå på komvux känns rätt just nu men jag vet inte alls vad jag ska göra i vår. Men jag vill inte ta för stora beslut utan bara göra såna saker som jag verkligen vet att jag vill göra. Jag ändrar mig hela tiden. Det känns egentligen hemskt och stackars er som läser denna blogg. Ni måste tro att jag är en förvirrad själ som inte alls vet något om sitt liv. Även om jag planerar allt, är otroligt noggrann med skolarbetet måste jag faktiskt erkänna hur vilsen jag kan känna mig ibland. Men ni får följa min förvirring i alla fall och det är ju alltid något!
Hur som helst så jag vill jag nog hellre läsa något kreativt i höst än att läsa en massa teori på ett naturvetenskapligt år.För det första så kommer jag nog vara trött efter en denna termin och sedan längtar jag efter att bara få skriva hela tiden och inte ägna mig åt något annat. Det fanns en annan författarkurs på halvtdistans i falun som jag tror att man kan börja i vår. Jag går nog på den först så får jag se om jag vill forsätta att gå en till skrivarkurs till hösten eller om jag tänker plugga den där basterminen i alla fall.
Jag tror inte att jag är redo för att åka på en spårkresa alldeles själv ännu utan jag måste ha bott hemmifrån ett tag känner jag och då tycker jag att det känns skönast att bo internat eller med någon och sedan kanske åka på spårkresa och sen utbilda mig till mljövetare om jag nu fortfarande vill bli det.

Men som sagt vad som helst kan hända. Men jag vet i alla fall en sak. Jag vill skriva igen!