Var ensam hemma ikväll och hade tråkigt. Efter att ha tröttnat att sitta framför datorn bestämde jag mig för att kanske se någon film istället. Jag gick igenom några inspelade band och hittade ett med enreporatage om Astrid Lindgren. Hade ingen aning om att den var kvar och satt och tittade på den jätte intresserat. Under hela den tiden tänkte jag. " åh så där vill jag också ha det när jag blir författare. " Den var inspelad med reklam pauser så när de var passade jag på att fundera om min egna böcker. Vart är jag ser som författare, vart hämtar jag insperationen och känslan. Sedan började jag prata med mig själv om mina karkatärer precis som om jag skulle vara knäpp. Felix -som låg på en kudde i soffan verkade dock inte bry sig. Han vet redan hur tokig jag är!
Efter Astrid Lindgren kom ännu ett galet skrek från mej. Där var våra bästa år! Tänk att jag hade kvar ett gammaltr avsnitt från 2007! Samtidigt som jag ville se på det ville jag skriva så jag tog datorn dit och satte den i knät och skrev samtidgt som jag såg våra bästa år. Trots det missade jag inte något alls av alla Sami -scener :) Så fort det var hon stannade jag upp i mitt skrivande och rös av försjusning. Å vad jag älskar Alison Sweeney!  Våra bästa år gav också mer insperation till mitt eget skrivande. Jag satt där som en sol och njöt av mina två favoritsysslesättningar.
Men allt gott har ett slut och detta har också bandet. Men på mig gjorde det ingen nöd. Jag var klar med kapitelt och hade samtidgt upplevt uttliggare en dag i Salem