De senaste dagarna har varit lite gråa och lite grubbliga med andra ord som vanligt. Givetvis menar jag inte vädret utan syftar bara på mitt gråa inre jag. Av någon konstig anledning känner jag mig ovanligt grå och dyster ibland. Det känns inte som om jag tro på mej själv alls eller kan något. Sedan försöker jag stötta bort dom tankarna genom att se en film, eller titta på våra bästa år men så fort det är slut kommer allt det där tillbaka. Det som jag tänker mest på är vad jag egentligen gör av mitt liv. Jag är mest hemma och slöar. Det känns inte alls bra och jag måste skärpa mig men varje dag jag vaknar är jag lika trött och allt känns lika grått och trist. Det är förstår mest bara när jag tänker på det. När jag slappnar av blir det något bättre jag blir gladare men jag saknar något. Jag saknar att ha en slags tillhörighet. Jag saknar skolan. Vet inte varför men jag saknar att plugga, träffa dem i skolan även fast inte alls var mina kompisar saknar jag dem oerhört. På någotvis har jag blivit så grå och tråkig. Trots det tycks ingen i min närhet märka det och tror att jag är lika glad och trevlig som alltid. Tydligen behöver jag inte gå på någon teater för jag spelar redan tillräckligt bra för ingen ska fråga vad det är. Nej usch vad jag är en krånlig person. Jag förstår inte varför  jag måste grubbla så mycket. Jag borde göra det som jag hela tiden säger åt andra att göra. Slappna av  och vara mig själv! Jag är vissligen bra på att ge andra råd men när det kommer till en själv finns det inga ambitioner kvar. Jag måste skräpa till mig men jag vet inte hur.
Nu kändes det i alla fall bättre att skriva av sig lite och även om du läsare inte fattade något så är jag glad att tog din tid att läsa vad jag hade på hjärtat!