Under den sneaste tiden har  jag mått dåligt. Jag har inte tyckt att jag har varit tillräckligt bra på något och att jag inte gör något vettigt av mitt liv. Dessa tankar kommer och går hos mej hela tiden. Plus att jag har svårt att somna många veckor i rad. Jag vet inte varför men alla mina tankar tycks komma mitt i natten. Tankar om livet.Hur jag ska lösa mina miljoner problem och så vidare. För att få dessa tankar att försvinna måste jag läsa vilket jag gör i yttliggare flera timmar och sedan vid tre eller fyra somnar jag. Det gör att jg blir riktigt grinig nästa dag och natten därpå funderat jag på hur jag ska bättra mej och sedan blir det samma sak igen.
Det har i alla fall blivit bättre nu de senaste dagarna. Jag läser bara lite till jag blir riktigt trött och sedan så somnar jag och vaknar med ett gott humör. Jag undrar vad det kan ha varit som har fått mej att må bättre men sedan kom jag på det. Det är för att jag har börjat att vakna upp. Jag lyssnar mer när folk ger mig komplimanger och slutar att nedvärdera mej själv. För gör jag det slutar det ju bara med att jag tror att jag är så ensam och att ingen förstår mej. Fast än det inte alls är sant. Jag tror att jag måste sluta att fundera så mycket. Det känns som om det tar död på mej! Jag är bra och inget mer...